Cyberloafing – eller ”att hemma på jobbet”

Ursprungligen publicerat på cybernormer.se januari 24, 2013. Återpubliceras här pga av efterfrågan då cybernormer.se ligger nere.

Att arbeta hemma är numera ett vedertaget uttryck. När vi säger att vi arbetar hemma brukar vi dock avse avlönat arbete som sköts med hjälp av dator och mobiltelefon och inte oavlönat hushållsarbete som att diska, laga mat och städa. Det saknas dock ett begrepp i språket för det omvända – att sköta privata sysslor under arbetstid på sin arbetsplats.  Enligt en enkätstudie från 2011 som Manpower work life utfört i samarbete med Kairos Future lägger vi i genomsnitt 15 minuter per arbetsdag på privata aktiviteter. Enligt samma studie är de vanligaste privata aktiviteterna att ringa telefonsamtal, skicka sms, använda sociala medier och annan webanvändning. Höjer vi blicken och ser till engelskan finns begreppet cyberloafing som beskriver anställda som använder dator och internet för privat bruk under arbetstid. Ett närliggande uttryck är cyberslacking. Det närmaste en svensk beteckning vi har hört är det förslag Matti Kaulio vid KTH framfört, ”att hemma på jobbet”.

En välgörande paus eller organiserat motstånd?

 

 

 

 

 

 

 

Frågan är hur vi ska betrakta ”att hemma på jobbet”. Är det ett hot? Vilken normer finns det som styr och reglerar företeelsens acceptans? Karlstadsforskarna Lars Ivarsson och Patrik Larsson argumenterar i artikeln ”Personal Internet Usage at Work: A Source of Recovery”för att cyberloafing ska ses som ett positivt inslag i arbetslivet, som en möjlighet till återhämtning, eller en mikropaus, under en annars hektisk dag.

Roland Paulsen beskriver å andra sidan fenomenet i termer av tomt arbete och argumenterar för att det kan ses som en motståndshandling i meningen att anställda inte gör som cheferna vill. Detta perspektiv går tillbaka till tidiga vetenskapliga studier av människans arbete. Frederic Taylor (1856-1915) talar i sina studier om kollektiva motståndshandlingar, soldiering. I syfte att hålla tempot nere i produktionslinjen sluter sig arbetare samman. Sett i detta perspektiv skulle allmän surfning på nätet och hantering av Facebookkonton kunna ses som en, medveten eller omedveten, motståndshandling. De privata aktiviteterna blir här ett uttryck för eller en reaktion på t ex dåliga arbetsvillkor och bristande inflytande.

Ett tredje perspektiv av upplösningen av gränsen mellan arbete och fritid finner vi inom det fält som studerar professioner i meningen yrkesgrupper som har en viss ställning, status och autonomi i sin tjänsteutövning. Det handlar om yrkesutövning som vilar på etiska riktlinjer vilka upprätthålls inom kåren. I många fall handlar det om arbeten med en hög grad av uppgiftsorientering. Yrkesutövaren har förtroendet att se till så att arbetsuppgifterna blir utförda och får ta igen på kvällen det som inte gjorts under dagtid. Utifrån detta perspektiv skulle vi kunna anta att vi ser en generellt ökad grad av professionalisering av yrkesgrupper på arbetsmarknaden.

Vi ska i sammanhanget inte heller glömma att en strikt uppdelning i arbete och fritid inte är naturgiven utan en föreställning som kom i och med industrisamhällets lönearbete. Max Weber talade om det spatialt avgränsade ”kontoret” som en del av den moderna och rationella byråkratin. På ett liknande sett hävdar tidsforskaren Evitar Zerubavel att åtskillnaden mellan professionella och privata ”roller” är ett utslag av det moderna samhällets organisation.

Sett utifrån den enskilda individen samspelar troligen de olika förklaringsmodellerna. Det är också troligt att deras förklaringskraft varierar över tid och situation. På ett övergripande samhälleligt plan vill vi fråga oss vilka samhälleliga normer som ger vissa grupper förtroende och/eller förväntningar på sig att sköta privata sysslor på arbetstid.

Frågan är också i vilken utsträckning fenomenet ”att hemma på jobbet” är ett problem eller om förväntningar att arbeta över och att arbeta hemma är viktigare. I samma studie som nämndes inledningsvis framkommer att 58 % av de som ingick i studien hävdar att deras arbetsgivare förväntar sig att man, när det behövs, ställer upp utöver ordinarie arbetstid.

När vi betraktar vi fenomenet utifrån frågan om hur ”att hemma på jobbet” konstrueras och regleras av samhälleliga normer inser vi att det saknas en samlad kunskap om vilken acceptans det finns för fenomenet. Enligt Kontorsbarometern finns det acceptans för en del privataktivitet men inte för vad som helst. Hela 73 % av de 1465 som svarat på enkäten gör ibland eller ofta privata saker på jobbet som de inte vill att andra ska upptäcka.

Oavsett hur vi väljer att betrakta och förklara utvecklingen är det ingen tvekan om att den digitala tekniken medfört en upplösning av industrisamhällets strikta uppdelning i arbete och fritid. Frågan kvarstår dock hur återintegreringen av dessa sfärer kommer att se ut och regleras.

//Calle

  • Skriv ut artikeln!
  • Facebook
  • TwitThis
  • del.icio.us
  • Google
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Pusha

Speak Your Mind

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.