Yahoos vd Marrisa Mayer hamnade i rejält blåsväder för drygt ett år sedan när hon förbjöd tele-working, d v s att hennes anställda arbetade hela eller delar av sin arbetstid i hemmet. Snart spillde debatten över till hennes påstådda bristande insikt i – och respekt för – kvinnors och framförallt mödrars pressade livspussel. Illa förtäckta påhopp på hennes kvinnlighet, från tämligen etablerade debattörer kom att bli vanliga i debatten. Delvis som en eftergift till småbarnsföräldrarna, lanserade sedan Yahoo ett paket med förmåner till småbarnsföräldrar. Däribland förbättrade möjligheter till betald föräldraledighet. (läs även Yahoo adds perks for parents).
Yahoos vd Marissa Mayer
I artikeln You see? Marissa Mayer was right about WFH! (WFH=Working From Home förf anm) kan vi nu läsa att historien tagit ytterligare en vändning. En vändning som delvis gett upprättelse för Mayer. Och nej, det handlar inte om att Mayers idé (om att närvaro på kontoret krävs för att bygga en stark organisationskultur, förbättra samarbetet mellan kollegor och i förlängningen förbättra innovationskraften) fått något stöd i forskningen. Snarare visar densamma att en närvarokultur tenderar att premiera de som hänger långa dagar på kontoret än de som presterar goda resultat. Nej det som har framkommit är misstankar på omfattande fusk med tidsrapportering från offentligt anställda teleworkers vid patentverket i USA. Detta (påstådda) fuskande med tid tas sedan som en intäkt för att riktigt och produktivt arbete bäst utförs i arbetsgivarens lokaler under vissa tider. Och omvänt att distansarbetaren försnillar arbetsgivarens (och i detta fall samhällets) resurser genom att undandra sig arbete. En slutsats som då ger Mayer rätt i sitt beslut att förbjuda att arbete utförs i hemmet.
Den interna utredningen kring de påstådda förseelserna är i sig en intressant studie i svårigheten att definiera arbete och icke-arbete. Ett tämligen enkelt sätt borde väl vara att beskriva ett par avgränsade mål som den anställde bör/förväntas uppfylla inom en angiven tidsrymd. I detta fall… har de anställda på patentverket utfört de tilldelade arbetsuppgifterna på ett tillfredställande sätt. Men nej. Snarare pekar utredningen (s 7-8) på att de anställda såväl motsvarat som överträffat förväntade produktionsmål. Mycket av diskussionen handlar istället om huruvida man varit inloggad i Outlookklienten på vissa tider samt hur övrig Internet- och e-postanvändning samt telefontrafik sett ut. Det som kanske oroar mest är att det i rapporten pekas ut interna otydligheter hur potentiellt integritetskänslig information om de anställdas telefon och datoranvändning får användas. ”The exakt treshold for obtaining records that would support (…) cases is not in disseminated policy and is unclear” (s. 9). Inte heller fanns det i detta fall någon dokumentation kring vilken, hur ofta eller om vem information inhämtats (en skandal i sig som inte fick något utrymme i den mediala rapporteringen). En slutsats verkar vara att det snarare handlar om brister hos ledningen med att sätta upp mål och följa upp de anställdas arbete än bristande arbetsmoral.
Summa summarum. Tråkigt för de utpekade telearbetarna. Roligt med viss upprättelse för en utskälld Mayer. Oroväckande då denna historia säkert öppnar vägen för nya tekniker att övervaka och kontrollera anställda elektroniskt. Troligt att vi får se en trend med en återgång till högre närvaro på kontor runt om i världen. Märkligt hur frånvarande diskussionen om kvalité i arbetet eller anställdas hälsa och motivation är i debatten. Förtroendeingivande hur kreativa människor kan vara i relation till olika tekniker för övervakning och kontroll. I samband med utredningen framkom det nämligen att en anställd uppfunnit ett program som gav illusionen av arbete inför den snokande chefen:
”an examiner had a “mouse-mover” program on his computer to make it appear he was working.”
Speak Your Mind