Marissa Meyer och kampen om arbetstiden, del 3

Ni som följer våra blogginlägg här på sidan har kanske noterat att vi har en liten följetong. I två tidigare inlägg (1 och 2) har vi skrivit om Yahoos! Vd Marissa Mayer som hamnade i den mediala hetluften för att strikt begränsa medarbetarnas möjligheter att arbeta hemifrån. I de båda tidigare inläggen kan du läsa om bakgrunden till den nya arbetstidspolicyn samt hur den mottogs i media. Det senaste inlägget avslutades med:

Debatten lär väl fortgå om hur och på vilket sätt arbete bäst organiseras för att främja såväl innovation som produktivitet. Och väl är väl det. I takt som samhälle och arbetsliv förändras krävs en ständigt pågående diskussion kring hur, när och var vi arbetar… och bör arbeta. Utifrån detta perspektiv kan Meyers policy ses som något positivt då den skapat en bred och engagerad diskussion i frågan.

Onekligen har debatten tagit fart och nu har den även tagit sig över Atlanten. På konferensen Digital Life Design (DLD) som årligen hålls i München dök frågan upp på passet Future of work – Germany meets Silicon Valley. Den övergripande frågan var vilka hot och möjligheter som digitaliseringen av arbetslivet medför och då med särskilt fokus på den ökade tillgängligheten som den digitala tekniken medför. Särskilt inbjuden talare var Jacqueline D. Reses från Yahoo! som fick argumentera för deras sätt att bemöta utmaningarna i det digitala arbetslivet.

Att Yahoos! representant, Reses, på ett välartikulerat och (otroligt) engagerat sätt skulle försvara Yahoos! policys om ökad närvaro, som en grundläggande förutsättning för att utveckla och förstärka organisationskulturen, var väl föga överraskande. Den andre talaren på passet, Jaleh Bisharat från O-desk, besvarade (på sitt sätt) en fråga vi ställt tidigare här:

”Ska arbete i huvudsak ses som en plats man går till eller är det snarare någonting man gör?”

Detta gjorde hon genom att konstatera att den ökade uppgiftsorientering av arbetslivet medfört att det inte längre blir intressant att tala om var och när arbete utförs utan att det enbart är slutresultatet som räknas. Med den digitala tekniken behöver inte arbetstagaren längre komma till arbetet utan, som Bisharat säger, arbetet kommer till arbetstagaren. Hot eller möjlighet låter vi som sagt vara osagt.

work is no longer a place
Bild från Jaleh Bisharats presentation på DLD-konferensen

Det intressanta i sammanhanget är dock varken Bisharats eller Reses utläggningar utan personen som ni ser i nederkant på bilden – Ursula von der Leyen. Von der Leyen (som i detta sammanhang fungerar som moderator) är nämligen arbetsmarknads- och socialminister i Tyskland och har som sådan varit väldigt aktiv i diskussionen kring det digitala arbetslivet och då särskilt med utgångspunkt i de psykosociala arbetsvillkoren. Hon har tidigare gjort sig känd genom sitt arbete med att filtrera och blockera websidor som innehöll barnpornografi – och därigenom ådragit sig öknamnet ”Zensursula”.

Nu ger hon sig in i debatten kring hur arbetsmiljövillkoren kan säkras i en digital kontext. Hon har i flera sammanhang markerat vikten av att ta krafttag i kampen mot psykosocial ohälsa och utbrändhet i arbetslivet. Vari dessa krafttag kommer att mynna ut i är i dagsläget inte riktigt klart. Vad vi dock vet är att det förs en diskussion i Tyskland kring vad som skulle kunna betecknas som en ”Anti-stress” lagstiftning där lagstiftade begränsningar av mobil- och epostanvändning är en punkt. Vi vet också att von der Leyen tydligt uttalat vikten av att avgränsa fritid från arbete. Bland annat talade hon i sitt inledningsanförande på DLD-konferensen om att hennes första insats som chef för ministeriet var att införa tydliga avtal om vilka tider som hennes anställda kunde var helt onåbara på.

Det är inte svårt att se förtjänster i von der Leyens resonemang – ett arbetsliv utan tid för återhämtning är knappast att se som långsiktigt hållbart. Den digitala teknologins möjligheter att överbrygga tid och rum väcker också frågan om det finns risk för överutnyttjande av arbetstagare och om det därför behövs en reglerande skyddslagstiftning. Samtidigt har arbetslivet förändrats i riktning mot en ökad individualisering, delvis till följd av den digitala teknologin, och frågan är i vilken mån, och på vilket sätt, en generell lagstiftning skulle vara en fruktbar väg framåt. Utifrån ett arbetstagarperspektiv bär den digitala arbetsmiljön inte bara med sig hot, utan också möjligheter.

Det återstår att se huruvida Tyskland väljer att gå lagstiftningsvägen i frågan. Alternativt kommer vi att se fler exempel på organisationer och företag (likt Volkswagen) som självmant begränsar anställdas möjlighet att skicka och läsa epost. Oavsett utgång är det glädjande att se en arbetsmarknadsminister som med liv och lust söker förstå de utmaningar som framtidens arbetsliv har att erbjuda.

//Calle & Mikael

  • Skriv ut artikeln!
  • Facebook
  • TwitThis
  • del.icio.us
  • Google
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Pusha

Speak Your Mind

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.