Efter att de socialdemokratiska kvinnorna aktivt börjat driva frågan i början av 1970-talet, fick sextimmarsdagen snabbt stort politiskt genomslag. Begrepp som solidaritet, jämställdhet och livskvalitet stod i centrum för samtalsordningen och sextimmarsdagen ställdes mot ett miljöförstörande konsumtionssamhälle. Från sin höjdpunkt har frågan sedan dess fört en tynande tillvaro och gjort en rörelse från politikens mittfåra ut till vänsterkanten. Men att dödförklara den vore lite förhastat. Det är intressant att se hur frågan om sex timmars arbetsdag än en gång lyckats ta sig in i det offentliga samtalet. Trots att frågan gång på gång slås ner tenderar den (säkert till dess motståndares förtret) att på något sätt ta sig upp igen. Det hela för tankarna till spelet ”Whack A Mole” (som du finner på de flesta tivolin och nöjesparker) som går ut på att med en stor gummihammare banka ner små mullvadar, vilka hela tiden dyker upp igen. Denna gången är det försöket med sextimmarsdag på ett kommunalt äldreboende i Göteborg som fått mullvaden att titta upp ur sin håla.
Mer här:
Första dagen med 6-timmarsdag (Svt)
Nu testar Göteborg sex timmars arbetsdag (SR)
De ska jobba mindre – men med samma lön (DN)
För lite bakgrund om hur debatten gestaltade sig när den var som mest livlig under 1970-talet kan vi rekommendera er att läsa vår artikel Det här är hög standard – Peps, SAF och sextimmarsdagen. I artikeln fördjupar vi oss framförallt i hur och med vilka argument frågan motades bort från dagordningen av dess motståndare 1975. Med fokus på samtalsklimat och samtalsordning. Fortfarande ganska läsvärd tycker jag.
Sextimmarsdagen – en envis liten mullvad
//Calle
Speak Your Mind