Ska du gå hem redan?

Ursprungligen publicerat på cybernormer.se oktober 16, 2012. Återpubliceras här pga av efterfrågan då cybernormer.se ligger nere. 

Ska du gå hem redan?
Känns frågan igen? Kanske har du ställt den till andra eller känt den hänga i luften när du lämnar din arbetsplats tidigare någon dag. I all sin enkelhet en oskyldig fråga, men samtidigt en fråga som rymmer en implicit anklagelse. Ska du verkligen gå hem redan? Har du verkligen fullgjort din arbetsinsats?” Kanske blir svaret ”Jag tar med mig datorn hem!”(läs jag arbetar minsann även kvällar och helger) alternativt ”Jag var här tidigt idag” (läs jag antar att du låg och sov då) alternativt ”Jag är färdig med uppgifterna” (läs eftersom jag arbetar mycket effektivare än er). Och så är diskussionen igång. Många gånger stannar det vid det här. Korridorskäbbel. Människor framlever – gör sitt jobb. Går hem. Äter. Arbetar? Surar. Sover. För att göra allting igen nästföljande dag. Men ibland går allting överstyr. Konflikterna växer och tar sig de mest häpnadsväckande uttryck. Problematiken kring arbete och arbetets gränser utgör utgångspunkt för forskningsprojektet ”Ska du gå hem redan” och har, menar vi, en grund i en osäkerhet kring vad som är att betrakta som arbete.


Arbetets ära (1929), staty på Möllevångstorget i Malmö av Axel Ebbe.

Vad som är att tolka som arbete samt hur denna syssla ska värderas är nämligen inget naturgivet, utan är under ständig omprövning. I det klassiska industriarbetet var förhållandet mellan tid, prestation och lön väl formaliserat och lätt att överblicka. Frågan är vad som händer med dessa förhållanden när innehållet i varu- och tjänsteproduktionen förändras. Tillsammans med framväxten av informations- och kommunikationsteknologin (IKT), som medfört nya förutsättningar för att kunna utföra arbete på fler platser och tider, har utvecklingen bidragit till att de tidsliga och rumsliga dimensionerna av arbete har förändrats i grunden. En växande andel av arbetskraften har arbetsuppgifter och teknisk utrustning som möjliggör att arbetet utförs i hemmet. Arbetstidens längd och förläggning går därmed från att ha varit strikt reglerad och avgränsad från fritiden till att bli alltmer uppgiftsorienterad och gränslös. Denna utveckling har skapat oklarheter kring vad som är att betrakta som arbetstid. Olika normer vad gäller arbetstidens längd och förläggning formas i skilda kontexter, bryter mot andra och omformas ständigt.

De arbeten som vi vanligtvis kallar kunskapsintensiva uppvisar många gånger inslag av undflyende och svårgripbara moment. Just kunskapsproduktion utgår i mångt och mycket från kreativitet, kunskapsutveckling och kommunikation, processer som är svåra att kontrollera och tidfästa. Vi går på möten och samtalar med kollegor. Den tidigare hårda uppdelningen i arbete och fritid har blivit glidande då vi arbetar, lyssnar på musik och dricker kaffe på samma gång. Ibland arbetar vi med projekt där såväl slutpunkt som slutmål är ytterligt osäkra.

Vi föreställer oss att problematiken är av relativt färskt datum. Våra far- eller morföräldrar, eller för den delen vi själva, hade för inte allt för länge sedan betydligt enklare att svara. Om ett dagsverke var att plöja en åkerteg kunde dagsverkaren peka på tegen och säga att han hade plöjt den. Skomakaren kunde peka på en rad med pliggade skor.

För att illustrera kan vi ta Axel Ebbes staty ”Arbetets ära” som står på Möllevångstorget i Malmö. Nakna, muskulösa mans- och kvinnokroppar som bär upp arbetets vedermödor och med dessa staden och samhället. Här avbildas arbete som fysiskt, kollektivt och ärorikt.

De hade säkert inga problem att svara på vad de hade gjort under sin arbetsdag! Samtidigt kan man fundera på hur en staty som hyllar arbetets ära skulle se ut idag?

En ökad andel arbetstagare arbetar under olika former av flexibel arbetstid. Allt från en oreglerad förtroendearbetstid till en mer reglerad flextid. Även om arbetstiden är reglerad styrs vi många gånger ändå av arbetsuppgifternas karaktär, samt förväntningar från kunder, kollegor och chefer. Att lämna arbetsplatsen med en olöst arbetsuppgift tyder många gånger på bristande engagemang och hängivenhet.

Omvänt blir den personen som stannar kvar länge en på alla sätt beundransvärd person som uppenbarligen brinner för sitt kall. En beredskap att arbeta långa arbetsdagar markerar i många sammanhang symboliskt hängivenhet och lojalitet mot företagets mål. Då såväl arbetsprocessen som slutprodukten av arbetet blivit allt mer abstrakt, har de långa arbetsdagarna kommit att representera ett mått på individens arbetsinsats och hängivenhet mot företagets mål.

Så vad svarar du nästa gång någon frågar dig?

/Calle Rosengren & Mikael Ottosson

Lyssna även på intervju med Calle Rosengren i SR P4 under måndagen (15/10) under rubriken “Jobbar du om du inte är på jobbet?”.

  • Skriv ut artikeln!
  • Facebook
  • TwitThis
  • del.icio.us
  • Google
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Pusha

Speak Your Mind

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.