Ursprungligen publicerat på cybernormer.se oktober 17, 2012. Återpubliceras här pga av efterfrågan då cybernormer.se ligger nere.
I morse när jag kom till arbetet fann jag följande lilla text utanför en kollegas dörr. ”Förkyld – arbetar hemma”. Något som föranledde följande lilla reflektion i relation till vårt forskningsprojekt ”Ska du gå hem redan?”
En central utgångspunkt i projektet är att ny teknik och framväxten av mer kunskapsintensiva arbeten bidragit till öppna upp för att arbeta flexibelt – och potentiellt gränslöst. En utveckling som skapat oklarheter kring arbetets gränser och i förlängningen vad som utgör en rimlig arbetsinsats. I detta sammanhang blir det intressant att fråga sig vad som händer då om du som arbetstagare är sjuk men ändå arbetar – i hemmet. Kanske sitter du där just nu med en kopp rykande varmt ingefärste och med laptoppen i knäet och kollar mailen. Att så sker antar jag är ett utslag av såväl att undvika karensdagar som lojalitet med organisationen och kollegor som kanske annars fått gå in och täcka upp. Fenomenet kom upp i det mediala ramljuset för ett par år sedan när Peter Eriksson (vid denna tid språkrör för Miljöpartiet) blev kontaktad i hemmet av Ekot för en intervju om sina traktamenten. Eriksson svarade då att han var för sjuk för att prata, detta trots att han inte anmält sig som sjuk den dagen. Några timmar senare kända han sig dock pigg nog att svara på frågor från en annan journalist.
Ett närbesläktat fenomen är att ”vobba”, dvs att svara på mail och ringa jobbsamtal samtidigt som man är hemma med sjukt barn. Enligt en undersökning från Unionen vobbar 3 av 4 tjänstemän, något som Försäkringskassan förklarar inte är tillåtet. Lagen är glasklar säger Niklas Löfgren, familjeekonomisk talesperson på Försäkringskassan.
Hur som helst. Om du som läser detta känner igen dig. Delge dina erfarenheter i kommentarsfältet. Och glöm inte. Möjligheten att vara sjuk(skriven) är en central friskfaktor för att undvika längre sjukskrivningar.
Avslutningsvis kan det vara värt att fundera på vilken information det egentligen är som skylten söker förmedla.
Även om ni inte ser det… så arbetar jag faktiskt.
//Calle
Mycket intressant! Jag har lagt märke till att normer som präglar de olika (3) arbetsplatser som jag arbetat på de senaste åren är avgörande för hur mycket eller litet stress som flexibel arbetstid/förtroendearbetstid/möjlighet att jobba hemifrån bidrar till (och förstås, hur pass motståndskraftig den enskilde individen är mot icke hjälpsamma normer).
Har alla på arbetsplatsen samma villkor eller ej? Präglas ledarskapet av förtroende eller kontroll? Hur är det med mångfalden (ålder, bakgrund, kön m.m.)? Svaren avgör om det flexibla arbetet verkligen är flexibelt, eller i själva verket bidrar till mer stress/ökad press på att vara både fysiskt närvarande, helst från tidig morgon till sen eftermiddag, och nåbar 7 dagar i veckan.