Att arbeta i himmelriket – eller – vem reproducerar arbetsnormer

Det här med arbetstid är svårt. Vi har innan konstaterat att industrisamhällets arbete byggde på ett belöningssystem som utgår från arbetad tid. Vi arbetade åtta timmar om dagen och fick betalt för åtta timmar. Vi menar att en del av dagens problem i arbetslivet kan förklaras av att detta belöningssystem hänger kvar i dagens (i större utsträckning) uppgiftsorienterade arbetsliv. I mötet mellan de båda systemen – sätten att tänka – sätten att belöna uppstår en clash och människor riskerar att hamna i kläm. För allt fler ”lönearbetare” finns det inte längre en tydlig koppling mellan vad vi förväntas göra, eller tror att vi förväntas göra och den arbetstid som ligger till grund för vår lön. Här handlar det rätt mycket om ”tro” och ”förväntan”, begrepp som vi kopplar till arbetsnormer. Frågan är då vem som skapar och reproducerar dessa normer.

 

 

 

 

 

 

Den gudomligt inspirerade Matteus. Av Rembrandt

 

Detta kan lätt framstå som en ny problematik, men om vi går till den bibliska historien kan vi konstatera att redan aposteln Matteus på sin tid, 1:a århundradet e.kr.,  reflekterade kring det här med arbetstid och lön. I Matteus 20 kap. vers 1-16 beskriver han en situation som vi kan dra lärdom av.

Ty med himmelriket är det, såsom när en husbonde bittida om morgonen gick ut för att leja åt sig arbetare till sin vingård.

2.     Och när han hade kommit överens med arbetarna om en viss dagspenning, sände han dem till sin vingård.

3.     När han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se några andra stå sysslolösa på torget;

4.     och han sade till dem: ’Gån ock I till min vingård, så skall jag giva eder vad skäligt är.’

5.     Och de gingo.  Åter gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde sammalunda.

6.     Också vid elfte timmen gick han ut och fann då några andra stå där; och han sade till dem: ’Varför stån I här hela dagen sysslolösa?’

7.     De svarade honom: ’Därför att ingen har lejt oss.’  Då sade han till dem: ’Gån ock I till min vingård.’

8.     När det så hade blivit afton, sade vingårdens herre till sin förvaltare: ’Kalla fram arbetarna och giv dem deras lön, men begynn med de sista och gå så tillbaka ända till de första.’

9.     Då nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var och en av dem full dagspenning.

10. När sedan de första kommo, trodde de att de skulle få mer, men också var och en av dem fick samma dagspenning.

11. När de så fingo, knorrade de mot husbonden

12. och sade: ’Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du har ändå ställt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga och solens hetta?’

13. Då svarade han en av dem och sade: ’Min vän, jag gör dig ingen orätt.  Kom du icke överens med mig om den dagspenningen?

14. Tag vad dig tillkommer och gå.  Men åt denne siste vill jag giva lika mycket som åt dig.

15. Har jag icke lov att göra såsom jag vill med det som är mitt? Eller skall du med onda ögon se på att jag är så god?’ –

16. Så skola de sista bliva de första, och de första bliva de sista.»

(Matteusevangeliet kap. 20. 1917 års bibelutgåva)

 

Förutom uppgiften om att man verkar ha arbetat minst 11 timmar om dagen kan vi lära oss en del av texten. Daglönarna verkar av allt att döma ha varit betrodda att sköta arbetet själva – i vart fall nämns ingen övervakning och vinbonden själv verkar hänga en del nere vid torget. Vid torget hittar han också sin arbetskraft. Han anställer en grupp daglönare på morgonen, en andra grupp vid lunchtid och en tredje grupp strax innan det var dags att gå hem för dagen. När dagen var slut och lönen skulle betalas ut fick dock alla samma lön. De som kom sist blev troligen riktigt glada, medan de som började jobba redan på morgonen ”knorrade” och ville ha mer.

 

Enligt Matteus verkar det som om alla i himmelriket kommer att få en lön som vi kan leva på oberoende av arbetstid. Vinbonden hävdar sin rätt att göra gott med sin egendom! Nu argumenterade nog inte Matteus för vare sig förtroendearbetstid eller medborgarlön, utan snarare för jordägarens rätt att göra som han ville. Ska vi se en moralisk pekpinne är det kanske att kapitalägaren ska vara god mot sin anställda. Men den kanske viktigaste passagen ser vi vers 15: ” Eller skall du med onda ögon se på att jag är så god?” Matteus uppmärksammar helt enkelt människans svagare sidor som avundsjuka och oginhet!

 

Åter till frågan – vem skapar och reproducerar arbetsnormer? Matteusevangeliet skrevs i en annan kontext, men det går att dra paralleller till dagsaktuella arbetstidsfrågor. Flera studier har exempelvis visat att många upplever det som svårt att arbeta hemifrån – delvis för att man då blir (i vart fall tror sig bli) misstänkliggjord av sina kollegor och arbetskamrater. Detta framgår t ex tydligt i en tidigare genomförd studie på avdelningschefer inom vården. Även studier i ledarskap visar att det många gånger (även om det sker omedvetet) är den rumsliga närvaron som premieras. Att, som några av arbetarna i vingården, komma i elfte timmen, är med andra ord behäftat med arbetsovilja och bristande engagemang.

 

Och det klart – så måste det ju vara. Likt daglönarna i vingården är det vi andra som både bär och reproducerar det normsystem som reglerar arbetet.