Följande lilla reflektion kom till mig när jag satt och arbetade med ett bokkapitel som behandlar hur framtidens kontor kommer att se ut.
En inte helt ovanlig syn för den som besökt någon av de mer turistintensiva delarna kring medelhavet är skyltar utanför restauranger som aviserar att du på detta etablissemang kan äta frukost hela dagen. Vän av ordning kanske då stannar till och upplyser ägaren om att frukost minsann är något som intas en viss bestämd tid på dagen! Samtidigt så förstår de flesta ändå (om inte annat av de bilder av bacon, stekt ägg och bönor i tomatsås som ackompanjerar erbjudandet) att ”frukost” i detta fall pekar ut en viss typ av mat snarare än en tid på dygnet den ska intas.
Så… vad har detta med kontor att göra?
Jo, det får tjäna som ett bra exempel på hur begrepp över tid tenderar att frigöra sig från sitt ursprungliga sammanhang och delvis få en annan och ny innebörd. Om vi återgår till kontor kan vi se att begreppet ursprungligen beskrev en byggnad ämnad för arbete – kontorsbyggnaden (i. e. ”Hon är på kontoret”). I takt med att allt fler arbetstagare fick egna avgränsade rum kom kontoret även att beskriva den enskilde arbetsplatsen (i. e. ”Hon är på sitt kontor.”). När arbetet nu blivit allt mer gränslöst i tid och rum stöter man allt oftare på uttrycket att man har ”kontoret på fickan”. Här är då kontoret inte en fysisk plats som inrymmer arbetstagare utan det är arbetstagaren som inrymmer kontoret (i sin ficka). Kontoret får här stå som en metafor för viss teknik och vissa sysslor som kan relateras till arbete. När vi i framtiden hänvisar till att vi är ”på kontoret” kanske vi då i huvudsak inte hänvisar till en specifik plats (endast avsedd för arbete) vi går till utan snarare alla platser där vi för tillfället utför arbetsrelaterade sysslor. Även om de flesta av oss helt glömt bort varför vi kallar det för kontor överhuvudtaget…
Äter frukost på kontoret och njuter av solnedgången
Speak Your Mind